Nu måste jag bara kräka av mig.
ibland blir jag så trött på vissa i min omgivning.
jag förstår inte hur dem tänker pratar eller beter sig.
just nu e jag så sjukt irriterad!
så brukar de ju va så att om man tycker de e fel på så många så brukar de vara fel på en själv och inte dem.
MEN jag har tänkt och tänkt och jag kan verkligen inte förstå!
jag vill gärna veta om jag gör något fel eller om de e något folk inte tycker om att jag gör osv så att man kan rätta till de eller prata om de och reda ut de.men de finns också gränser tycker jag.man ska inte behöva säga till om allt...
folk ska förstå själv att visa saker e fel!


detta stämmer in på mig!!så bra!!:

your probably thinking that i want those things
cash, cars diamond rings
thinking on my side the grass is green
but you dont know where i have been
i could be a wolf in diguise
i could be an angel in your eyes
never judge a book by its cover

Och de e sant till vart enda ord!!!


jag har aldrig provat en drog i hela mitt liv-men jag har ALLTID haft folk runt mig i ett missbruk
(även gånger jag inte valt att ha de)
jag har aldrig svimmat,får näseblod eller blivit slagen i hela mitt liv-men jag har haft folk runt mig som gjort de också!
de finns mycket mycket mycket jag gått igenom som är näst intill likasvårt som att gå igenom de själv!
folk som stått nära mig som jag har levt för,då lever man stort sätt i dem och känner deras smärta hjälper till och går igenom emd dem,de e minst lika jobbigt/svårt/hårt!

för 3 år sedan var jag en helt annerlunda person!!!
jag hade mycket andra vänner runt om i malmö och sket faktiskt blankt i de mesta 
och levde ett kanonbra liv.men när man sätter folk nära hjärtat
så vill man hjärna förlita sig på dessa och få lika mycket som man ger.
och givetvis blir de oftast inte så.

jag tycker om mina vänner väldigt mycket men de finns saker jag inte kan accseptera.
de finns gränser!
jag e så trött i mig själv.
folk nära mig vet vad jag gått igenom men har inte stått i mina skor.
från att va en stark männsika som skiter i allt,har alltid ball osv.(då kunde folk höra av sig och alltid vela hänga liksom)men utöver de vad e vänskap utan att kunna finnas för varandra i alla lägen?

jag har gått igenom de ena efter de andra,levt med missbruk runt mig sedan jag var liten upp till nu emd några års avstånd från de,jag älskar att hjälpa folk,vill gärna finnas och prata och ställa upp.
sen tar folk en förgivet varför?ingen skam i kroppen människor?
panik ångest jag gått igenom (ni som har haft de vet vilken smärta de e).
sviken ett flertal gånger.abort.och sen har jag min son att tänka på mitt i allting.
jag e inte gjort av sten jag har också känslor.

men jag kan tyvär inte leva med detta i mitt liv (vilket har gjort att jag kännt att de blivit för mycket)
jag nämner inga namn men ni känner säkert igen er om ni läser.
JAG MENAR INGET ILLA jag vill bara ni ska förstå att de e inget jag klarar av.
visa saker har jag slängt ut personer ur mitt liv för men visa umgås jag inte så mycket med pågrund av 
dessa sakerna.ni kan väll tänka till iaf.

jag pallar inte komma in på fel banor. 
några punkter som jag känner inte e okej runt mig.


*sätta på mitt ex (som jag träffade just då)
*aldrig höra av sig själva utan bara ta förgivet att jag ska höra av mig
*bråka för att ni har en dålig dag(ta inte ut de över mig)
*att ALLTID snacka om hur dåliga alla e 
*Att sno i affärer
*lova saker men inte hålla de
*ljuga

vad tycker ni e detta okej?att göra så.
har jag fel?nån åsikt?

jag säger absolut inte att jag e perfekt för de e jag långt ifrån och har aldrig vatt och kommer aldirg att vara.
men jag gör inget av detta då vill jag inte ha detta heller.
o jo faktiskt nån gång har jag kanske inte hört av mig till folk på väldigt länge men 
jag kommer på de förr eller senare om jag inte hör de och rättar till de.vafan man måste försöka.
jag vill bara allt ska vara lite lungt nångång.
de e antingen de ena eller de andra.

Another day, another drama.
jag har haft drama så de räcker långt om länge tack!
vill inte ha de mer.
försöker förättra och gå framåt kan inte alla tänka så ibland tycker man.
bråk o sura minner och sånt hur fan pallar ni?hur gammla e ni???
snälla skärp er.
nu har jag kräkt av mig vad jag kände för och nu vill jag passa på i nästa inlägg att skriva
något extra bra jag tycker om vännerna jag har för dem e ju faktiskt mina vänner utav en
anledning=)

ciao

Pernilla!