Pappa
Önskar du va här.
önskar du kunde hålla om mig.
ge mig trygghet och värmande ord.
jag saknar dig.speciellt när jag mår såhär.
jag vill ju så gärna...dem sajer att ingenting e omöjligt,men de e d....
vf va du så envis?de kunde blivit bra,ibland räcker de med ett litet snesteg.
men biland kan jag också tänka att de va den dagen du tyvärr skulle gå bort.
men vet du vad?jag tror att du har det mycket bättre där du e nu,och du har det mycket bättre än människorna på denna jorden.vill inte gråta men saknaden e sjuk...ibland önskar jag att jag hade hunnit fråga dig massa saker som jag inte tänkte på när du levde.men man tänker inte på de sättet då.jag hade så mycket annat att tänka på.
man tänker inte på de förren de e försent,vf gör man inte de?jag har lärt mig av de mistaget.jag vill aldrig de ska vara försent mer,o de e synd att ingen förstår de som inte gjort misstaget att vänta lite o tänka att vi tar de sen.jag ville komma pappa,jag ville de,jag ville hjälpa dig med de du ville,jag lovar.jag vet inte vart jag ska ta vägen,de känns som jag e så tom och ihålig,att jag inte har något kvar,jag e så trött,har du kännt så någongång?ser du vad jag skriver?ser du mig?kan du ge mig styrka eller visa mig rätta vägar i livet.jag vet att jag varken vill se eller höra dig men de vet du att de e för jag e rädd.jag e jätterädd att jag en dag inte orkar mer,ibland vill jag bara till dig.på riktigt!
de har varit för mycket för mig,jag känner mig död men levande samtidigt,förstår du mig?vad gör jag för fel?vf drabbar de mig?tidigare i livet kunde jag in se in i en människa som sa att den mådde dåligt,nu när jag mår så sj hade jag aldrig aldirg i hela mitt liv velat att någon ksulle känna som jag gör när jag känner såhär.de e värre än allt annat.för många år sedan sa jag att de sista jag ville någonsin i mitt liv va att få ont i magen...om jag bara hade vetat vad som väntade.jag hade aldirg gått utanför mammas hem...tänk att man inte förstår,när mamma o pappa sajer till en va försiktig när du går utanför dörren..de e väll de,man lär sig utav livet,man lär sig nya saker varje dag.vad lärde du dig dagen du gick bort?eftersom man lär sig varje dag.jag lider,förlåt vill inte att du ska se eller veta att jag mår såhär,men jag har ingen annan jag kan prata med som varken förstår eller som e tyst.ingen som bara e tyst o håller om mig som du gjorde.jag orkar inte mer pappa,vad ska jag göra,vart ska jag gå?känner du hur jag känner?jag vill leva ett fint och ärligt liv,vad gör jag för fel?e d mig de e fel på? de känns som de kvittar vad jag gör för att de ska funka men de går inte.jag e helt slut.jag vill ha ett fint liv.bo långt härifrån,många barn och va lycklig me min familj,jobb ,pengar,resor och äventyr...e d bara en dröm?livet är så orättvist.när jag tänker efter hur svårt du haft det i både din uppväxt och i livet utöver de med ditt *problem* så undrar jag hur du har orkat älska mig o bry dig om mig som du gjort.du måste haft en enorm styrka,synd att styrka inte e arv:/ eller e d?för då har inte jag fått de iaf.jag va stark en gång i tiden och jag va en helt annan person än vad jag e idag men jag önskar att jag kunde hålla de.jag vill ingen något illa jag vill hjälpa och vara snäll alltid,behandla folk med respekt och ge så mycket kärlek som man kan så man får tbx.men de funkar ändå inte.detta e en mycket dålig dag och dessa dagarna börjar komma ofta.jag har ett barn att ta hand om jag vet,jag gör verkligen allt jag kan.oc jag ska göra lite till för annars vet jag att du blir arg på mig.för även om du inte finns här vet jag att du älskar han jättemycket också.de hade varit morfars pojke!iaf skit samma ska äta nu...
se mig,hör mig,känn vad jag känner,led mig,hjälp mig om du kan,råd .
pappa jag älskar dig alltid,alltid du o jag mot världen.
kärlek o respekt
<3
lillan.
önskar du kunde hålla om mig.
ge mig trygghet och värmande ord.
jag saknar dig.speciellt när jag mår såhär.
jag vill ju så gärna...dem sajer att ingenting e omöjligt,men de e d....
vf va du så envis?de kunde blivit bra,ibland räcker de med ett litet snesteg.
men biland kan jag också tänka att de va den dagen du tyvärr skulle gå bort.
men vet du vad?jag tror att du har det mycket bättre där du e nu,och du har det mycket bättre än människorna på denna jorden.vill inte gråta men saknaden e sjuk...ibland önskar jag att jag hade hunnit fråga dig massa saker som jag inte tänkte på när du levde.men man tänker inte på de sättet då.jag hade så mycket annat att tänka på.
man tänker inte på de förren de e försent,vf gör man inte de?jag har lärt mig av de mistaget.jag vill aldrig de ska vara försent mer,o de e synd att ingen förstår de som inte gjort misstaget att vänta lite o tänka att vi tar de sen.jag ville komma pappa,jag ville de,jag ville hjälpa dig med de du ville,jag lovar.jag vet inte vart jag ska ta vägen,de känns som jag e så tom och ihålig,att jag inte har något kvar,jag e så trött,har du kännt så någongång?ser du vad jag skriver?ser du mig?kan du ge mig styrka eller visa mig rätta vägar i livet.jag vet att jag varken vill se eller höra dig men de vet du att de e för jag e rädd.jag e jätterädd att jag en dag inte orkar mer,ibland vill jag bara till dig.på riktigt!
de har varit för mycket för mig,jag känner mig död men levande samtidigt,förstår du mig?vad gör jag för fel?vf drabbar de mig?tidigare i livet kunde jag in se in i en människa som sa att den mådde dåligt,nu när jag mår så sj hade jag aldrig aldirg i hela mitt liv velat att någon ksulle känna som jag gör när jag känner såhär.de e värre än allt annat.för många år sedan sa jag att de sista jag ville någonsin i mitt liv va att få ont i magen...om jag bara hade vetat vad som väntade.jag hade aldirg gått utanför mammas hem...tänk att man inte förstår,när mamma o pappa sajer till en va försiktig när du går utanför dörren..de e väll de,man lär sig utav livet,man lär sig nya saker varje dag.vad lärde du dig dagen du gick bort?eftersom man lär sig varje dag.jag lider,förlåt vill inte att du ska se eller veta att jag mår såhär,men jag har ingen annan jag kan prata med som varken förstår eller som e tyst.ingen som bara e tyst o håller om mig som du gjorde.jag orkar inte mer pappa,vad ska jag göra,vart ska jag gå?känner du hur jag känner?jag vill leva ett fint och ärligt liv,vad gör jag för fel?e d mig de e fel på? de känns som de kvittar vad jag gör för att de ska funka men de går inte.jag e helt slut.jag vill ha ett fint liv.bo långt härifrån,många barn och va lycklig me min familj,jobb ,pengar,resor och äventyr...e d bara en dröm?livet är så orättvist.när jag tänker efter hur svårt du haft det i både din uppväxt och i livet utöver de med ditt *problem* så undrar jag hur du har orkat älska mig o bry dig om mig som du gjort.du måste haft en enorm styrka,synd att styrka inte e arv:/ eller e d?för då har inte jag fått de iaf.jag va stark en gång i tiden och jag va en helt annan person än vad jag e idag men jag önskar att jag kunde hålla de.jag vill ingen något illa jag vill hjälpa och vara snäll alltid,behandla folk med respekt och ge så mycket kärlek som man kan så man får tbx.men de funkar ändå inte.detta e en mycket dålig dag och dessa dagarna börjar komma ofta.jag har ett barn att ta hand om jag vet,jag gör verkligen allt jag kan.oc jag ska göra lite till för annars vet jag att du blir arg på mig.för även om du inte finns här vet jag att du älskar han jättemycket också.de hade varit morfars pojke!iaf skit samma ska äta nu...
se mig,hör mig,känn vad jag känner,led mig,hjälp mig om du kan,råd .
pappa jag älskar dig alltid,alltid du o jag mot världen.
kärlek o respekt
<3
lillan.
Kommentarer
Trackback
